Varför samla konst?

Varför inte bara njuta av konst som visas på utställningar och museer? Varför köper man konst egentligen? Mänsklig fåfänga, egotripp eller kultursnobbism? Det finns som alltid flera olika sätt att dela in och kategorisera mänskliga beteenden. Följande resonemang utgår från min personliga erfarenhet av konstsamlande. Det finns tre huvudsakliga motiv att samla på konst. 

  1. Ren kärlek till konsten och den estetiska eller filosofiska upplevelse den ger upphov till
  2. Dekoration av hem, arbetsplats eller det offentliga rummet
  3. Investering. Vissa konstnärer har visat sig vara fantastiska investeringar över tiden.

Många gånger handlar det om en kombination av ovanstående motiv. Det kan även finnas djupare motiv av psykologisk natur. Vi ”homo sapiens” har en samlarinstinkt som går tillbaka till grottstadiet. En del samlar på byggnader, andra samlar på pengar, och en del samlar på skor. Att samla är att bygga upp någonting för framtiden och är ett djupt mänskligt beteende. Konstsamlande i sin bästa form kan även ses som ett sätt att dokumentera samtiden, eller en annan historisk epok för den delen. 

Vad är bra konst? 

Oändligt tema men här kommer några tankar. Det finns konst som är ren dekoration, konst som inte har någon som helst konstnärlig intention. Konst som kan se snygg ut på väggen men som inte säger någonting om samtiden, samhället eller hur konstnären uppfattar livet och världen hen lever i. På andra sidan av skalan finns det konst som saknar dekorativt värde men som har en filosofisk eller estetisk intention att uttrycka hur konstnären uppfattar världen eller sig själv. En annan uppfattning om bra konst är att den ska berätta och kommentera samtiden. Man kan säga att den politiska konsten är på väg tillbaka, och desto bättre om den är rolig och att den dessutom har ett dekorativt värde. 

Vad är bra samlarkonst? 

Ren dekorativ konst är naturligtvis inte speciellt intressant för en samlare. Utpräglad dekorativ konst säljs per löpmeter till hotellkedjor och restauranger. I den andra extremen, smal och inåtvänd konst – om utförandet och uttrycket inte når upp till de högt ställda ambitionerna, är inte heller intressant för en samlare. Den enda fördelen kan i de senare fallet vara priset. 

Ett annat sätt att dela in konst kan vara efter typ av köpare. Vi har tre huvudsakliga köpargrupper: 

  1. Offentliga uppköp med allmänna medel. Exempel är offentligt ägda och kontrollerade museer. Dessa styrs av en politiskt tillsatt styrelse som sedan tillsätter intendenter, kuratorer och inköpare som ofta agerar utefter konstakademiska principer och politisk konjunktur om vad som är intressant konst. Exempel är Moderna Museet i Stockholm. (Som kanske egentligen borde kallas för ”Omoderna Museet”, eller ”Moderna* Museet” där asterisken står för *bara fram till 1979)
  2. Privata museer. Ute i Europa och i världen finns det privata konststiftelser, som ofta har egna museer. Dessa stiftelser styrs av kvalificerade personer, men , som samtidigt har ett starkt marknadsmässigt tänkande: ”Vad är intressant för våra besökare?”, ”Vilken konst ska vi köpa eller sälja för att bäst bevara värdet på vår stiftelse”. Exempel är Lousiana utanför Köpenhamn, eller ”Thyssen Bornemiza” i Spanien.
  3. Privata samlare. Stora och små samlare som köper och säljer av gallerier, handlare och auktionshus, eller direkt från andra konstnären. 

Givetvis är det intressant för en samlare att ha liknande konst som visas på de privata museerna. Det visar att verken är intressanta för en konstintresserad publik och inte bara för en konstskolad elit. En intressant iakttagelse är att de stora auktionerna ofta omsätter den typ av konst som visas på de stora privata museerna.

Metoder för att avgöra vad som är bra konst: 

  1. Låt expertisen avgöra: Det finns experter och akademiskt skolade personer som säger sig veta vad som är bra och dålig konst. I många fall har dom rätt, efter sina kriterier. Man måste tänka på att experter är fåfänga och har svårt att ändra uppfattning angående konstnär som de redan bedömt eller avfärdat.
  2. Låt marknaden avgöra. Det finns konstnärer som säljs regelbundet på auktioner världen runt. Auktionspriserna används som stöd för prissättningen av konstnärens övriga verk. Förhållandevis få konstnärer säljs regelbundet på auktioner.
  3. Avgör själv. I slutänden är det du själv som ska leva med verket. 

Subjektiva funderingar om vad som utmärker bra konst.

Nästan all bra konst har en lokal anknytning och har dessutom en anknytning till en viss tidsepok. Det gäller Sven Ljungberg som målade framväxten av det småländska folkhemmet på 50- och 60- talet och det gäller Banksy som gestaltade 90-talets Bristol och 00-talets London. Samma sak med Picasso, starka lokala band. Picasso föddes i Malaga men fick sin konstskolning i Barcelona och Madrid. Picassos konst är fullt med lokala referenser från de ställen han verkade på samtidigt som de kommenterar samtiden. Ett exempel är monumentalverket Guernica. Ett klassiskt exempel på politisk konst med stark lokal anknytning, i detta fall den baskiska staden Guernica som blev sönderbombad av tyska och italienska bombplan under det spanska inbördeskriget. 

Bra konst ska alltså inte bara vara rolig att titta på, den ska ha ett direkt budskap, gärna med ett politiskt eller filosofiskt innehåll som utmanar våra postmoderna liv.